Ingenting tycks drabba någon längre

 pressar insidan mot utsidan tar en resorb 

allt som brister

 skynda dig innan jag skenar

något att kalla någon mot evigheten

tiden är oskuld skyll inte på tiden

min blyghet vågade inte ens vinka på andra sidan glaset 

Emilia kändes som en varm släkting 

kroppen vet vad förståndet glömmer 

finns det en tvekan finns ingen tvekan 

begäret som ett bortglömt språk som bara minns om vi talar det

vi letar efter utmaning och förståelse i samma kropp

skriver inte för någons frälsning vill bara väcka något som sover 

Biljettflicka

 stålblåaprilluft i ruset av beredskap 

bortom likformighetens formation 

olikhetens skattighet 

hur skulle jag annars veta om ljuset om jag förträngde mörkret med tabletter 

min hjärnas blinkande dioder 

endast ren fantasi kan föra dig till mig eller månen

ta mig till en plats där ingen stannar när relationen är slut

aj love jo med och utan byxor

varför utrotas aldrig barnfamiljer på cafe söndagsmorgon 09:00

vi är ett bål i varsin föreställning där vad som skulle kunna varit är allt

du blir min död

du blir min död

du blir min död 

oavsett hur mycket jag betalar är jag den hon som är där 

i ständig  beredskap 

försöker vara någon som njuter av sällskap 

någon som inte spyr om maten när det var för mycket ljud omkring hon 

någon som inte funderar dygnets alla vaknar timmar på hur allt kunnat vara om du bara

eller om jorden  var för någon som mig 

Går det ens att bota något med orsaken

 är du ligg nog min trånan

din filmkuk är otrolig

några timmar i biosalongen sen är man tillbaka hos Godot

den speciella kicken att inte kunna betala hyran

jag vill bara ha ett värdigt liv 

äta dig aldrig gå till jobbet 

livet är döden som kommer men först ut är impotensen 

här byten kroppen växel 

antänd når inte vilopuls 

jag är ändlös längtan 

ett helt liv av rätt flicka fel pojke 

stötvisa rytmer konversationer som hemliga labyrinter 

att ständigt se gränsen förflytta sig 

 nya kunskapers oändlighet 

jag har inte lämnat min sida 

fyller mig själv med mig själv 

vem är du nu? 

verkligt

 min angelägenhet 

vickat bort min klass 

för att resten av mitt liv skulle börja idag 

blött hår förmågan att fantisera är ett sinne 

en gränsöverskridande förmåga 

att försätta sig i början

ser en pjäs om självmord blir inspirerad 

folmer är brun äter strikt bullar 

att leva nu till sista bussen 

det är så jävla vackert när allt rinner ur händerna

verkligt 

Ser ännu en film med Zac Efron och hoppas att jag förvandlas till en karaktär snart verkligheten är inte min

 en speciell sorts längtan ur skrift 

en sång föds ur var hals

känn smaken av dig själv i min mun (skicka)

hänger knäveck i lekparken högst upp på Mariaberget 

som två fladdermöss dricker ditt blod som Fanta citron 

babybel till middag 8 stycken du är med Kanye på Disneyland 

jag ville spy av avund på hon 

sen hade min kollega dött precis innan yogan 

och lederna frös till is 

ett minne med någon från Alvesta blommade upp 

mitt liv utspelar sig i presens yogan i imperfekt

att vara en kropp bland andra kroppar leda deras rörelsemönster 

jag vet att det inte kan vara förevigt 

Finns det ingenting bortom mitt åldrande

 täckt i lager på lager men aldrig din kropp

vissa saker lärs av längtan andra av tid

lägger öronen bakåt behåller min värdefulla nykterhet och distans

man väljer inte sina djur eller musor de kommer till en

köper en vegetarisk empanada på centralen precis som barnet när jag vill avsluta säger jag bara hej då!

Blundar och gör mig ointaglig

dagdrömmer mig bort till din sida stan 

tänjer ut mig svälter med flit 

osäkrad utför rörelserna utan att veta målet 

yogans lugnande mönster leder er från början tillslut 

kroppen som insats mina fysiska impulser är ett djurs

skyggar tillbaka om en kropp närmar sig för snabbt

samma beredskap som överlevnad

som du kan inte se om en hund har ont 

axlarnas linjering fötternas point

ingen känner mig än det är en sorg och en lättnad 

svullna knoppar kall vår som stål 

"vi" dyker upp på de mest besvärliga platser 

sen drömmer jag om Jocke Åhlund som ett vulkanutbrott